Referens
De sex familjer de flesta parfymer utgår från, och vad som kännetecknar var och en.
Ros, jasmin, pion — klassiskt och romantiskt, sällan fel val.
Den äldsta och bredaste doftfamiljen. Spänner från lätta, gröna blommiga toner till tunga, indoliska vita blommor som tuberos och jasmin. Fungerar året runt men känns starkast på våren och sommaren.
Vanilj, kryddor, harts — varmt, sensuellt och kväll-lämpat.
Byggd kring varma, söta baser som vanilj, benzoe och labdanum, ofta kryddad med kanel eller kardemumma. Tung och långlivad — de flesta orientaliska dofter passar bäst på kvällen och under kallare månader.
Sandelträ, cederträ, vetiver — jordnära och tryggt.
Sandelträ, cederträ, vetiver och patchouli utgör kärnan. En av de mest könsneutrala familjerna, och ofta basen i andra doftfamiljer snarare än ett rent tema i sig självt.
Bergamott, citron, grönt te — lätt och uppfriskande.
Bergamott, citron, grapefrukt och grönt te. Flyktiga toppnoter gör att citrusdofter sällan håller länge, men de är lätta att bära i stora mängder och passar varma dagar.
Lavendel, mossa, kumarin — klassiskt herrdoft-DNA.
Franska för 'ormbunke' — en abstrakt struktur snarare än en naturlig doft. Lavendel, ekmossa och kumarin (som ger en sötaktig hö-doft) definierar nästan all klassisk herrparfym sedan 1880-talet.
Bergamott möter mossa och läder — sofistikerat och torrt.
Bergamott i toppen, ekmossa och labdanum i basen. Torrare och mer sofistikerad än de flesta andra familjer, men mindre vanlig idag sedan restriktioner begränsat användningen av traditionell ekmossa.